.

Mycket har återigen hänt sedan sist, jag skriver inte så ofta och det är inte av ointresse utan i brist på tid. Jag kan önska jag kunde skriva långa noveller var dag, men som livet ser ut nu är det nästan en omöjlighet, bara innan jag skrivit dessa ovanstående rader har en liten flicka frågat alla sorters frågor man kan med det ordförrådet hon har.

Vi har det kämpigt jag och Alva, hon är inne i en period av trots utan dess like och lyssnar inte för 5 öre, korta stunder är det charmigt men med en liten till och att inte vara 100% tillräcklig tär på en. Önskar man fanns i dubbla uppsättningar, önskar ena jag kunde gå härliga långa promenader med lilleman medan den andra jag stod och gungade Alva hela dagarna. Jag är dock inte orolig, tror detta är den allmänna flerbarnskänslan i perioder och jag är så tacksam över att dom finns och all den kärlek dom ger mig med deras leenden och närhet.

Jag är nog inne i en period där jag dras åt olika håll, jag har rusat iväg utan att tänka och skall nu ta det lugnt och tänka efter mer innan jag ger mig in i något, tror de som sårat mig längs vägen inte förstår vad de gör, det är ren okunskap samt en oförmåga till att se andra.

Vi har haft ett underbart dop för vår lille Anton och jag vågade sjunga även om jag för en stund ville ställa mig bakom kyrkan och kräkas istället. Allt var så fint och jag var så lycklig efteråt, min älskade mamma och mormor ställde upp så mycket genom att ordna all mat och jag hade inte fixat det utan dem. Anton kom knappt i dopklänningen men efter mycket fixande och trixande kom han i den, vet inte vem som var svettigast just då om det var jag eller Anton ;) Jag var så tacksam över alla som kom och vi hade det så fantastiskt trevligt, och tack till alla för alla fina presenter samt ett extra tack till Emma och Johan som tog sig an uppdraget att vara faddrar åt vår älskade son.

Alva har fått öroninflammation igen och vi kommer nu förmodligen bli skickade till ÖNH kliniken i Halmstad där hon kommer få rör inopererade i öronen, känns skrämmande att de kanske ska söva henne då det är en av mina största rädslor för mig själv, men det ska nog inte vara någon fara, hon é en stark tjej!

Nu ska jag gå och sova, alldeles ensam då Anders é iväg på resejobb och jag é gräsänka, saknar honom och tröstar mig med nötter ;)


Bilder ifrån dopet kommer senare, här nedan kommer lite ifrån de senaste dagarna =)


Anton i bumbon som är en favorit!

Anton älskar sin tumme som han gjort från första stund...