.

Herregud vilken dag! Den började med att jag lämnade dottern på dagis efter en skakig biltur som bestod av konstant rattande för att hålla mig på vägen och sedan åkte jag till Pia och vi hade en otroligt mysig förmiddag där vi satt och bara snackade lite skit och mös, det var skönt med en paus. Efter lugnet så hämtade jag den lilla stormen Alva på dagis och vi åkte hem för att få i henne lite mat och precis då kom elektrikern som skulle laga vår häll. Allting hände överallt kändes det som och jag vet knappt hur jag fick henne i säng. När hon väl lagt sig och elektrikern åkt tänkte jag andas ut, men då körde lilleman igång så det var full fart igen. Efter Alva vaknat kom Carro och lämnade hennes vagn som jag ska få låna under morgondagen då vi ska på bröllop och bara ha med oss lilleman. Ebba och Alva fick leka och de är så roliga. Ena stunden älskar de varandra och andra stunden tvärtom, men i det stora hela så tror jag de tycker det är kul å träffas. Jag å Carro tycker i alla fall det ;) När de åkt så gjorde vi oss i ordning för lite godis shopping på fynda och där bröt helvetet lös ordentligt. Alva skrek, protesterade och skrek ännu mer. Alla vände sig om och trodde väl att jag misshandlade henne och jag kan väl förstå dem för när de oktaverna kommer ur hennes mun hade jag också vänt mig om. Det hela slutade med att jag med en unge i var arm stegade ut ur fynda med varken godis eller något annat och Alvas krokodiltårar bara rann och rann.

Efter denna upplevelse behövde jag en paus så vi åkte hem till mamma och fick lite fika, ungen var betydligt gladare och på hemvägen stannade vi på Coop för att köpa smör och det blev dyrt smör då massa annat slank ner också ;) Men Alva och Anton var fromma som lamm och jag njöt faktiskt lite av att handla med dem, tro det eller ej ;) Sen åkte vi hem, sjönk ner i soffan och somnade alla 3, så nu har vi vaknat, ätit lite och fått barnen i säng, maken har kommit hem så man får väl hålla lite fredag med honom nu innan man återigen däckar…

Anton skriker och Alva vägrar sova…Jag försöker fokusera på annat då det bara är att acceptera att man inte kan göra mer än att gunga, gunga och åter gunga….

Jag förstår inte vad all snö kommer ifrån?

Alva var lite dålig i lördags, men det var nog bara mormors övergödning under veckan ;) För hon var pigg hela kvällen sen kan jag lova, och hon ställde till med massa rackartyg i vanlig ordning :/ Anders skulle ju som sagt inte jobba i helgen, men var iväg hela lördagen och nästan hela söndagen. När han inte var iväg igår så var vi hos mor och far och åt smörgåstårta. Min bror har förlovat sig med sin Blazena och det var lite förlovningsfika, det är en väldigt trevlig familj Blazena har och Blazenas brors flickvän verkade klicka riktigt med Alva. Alva tog tillfället i akt och lurade till sig massor med kakor och fick en kumpan i buseriet utan att kumpanen visste om det ;) Anton sov mest hela tiden, han blev väl så omtumlad av att vara utanför huset som vi inte varit på hela veckan …inte lätt att vara liten…

Idag har Alva varit på dagis och ligger just nu och sover, Anton klagar inte alltför högt om jag konstant gungar honom och jag får lite välbehövlig datortid. Var inne i stan innan jag skulle hämta Alva då jag skulle in till apoteket, ställde mig i parkeringshuset ovanför kronanhuset då gallerian kändes lite skrämmande med sin branta backe idag. Jag trallade ner och tittade in på Kappahl för att leta efter ett magband som mamma hade köpt som jag också ville ha men hittade inget. Gick sen till apoteket och de hade inte Antons näsdroppar som han ska ha, jobbigt med olika företag som har olika apotek, man vet ju aldrig vad som finns var när man behöver det *suck*. Tröstade mig med en sväng in på Lindex och där hittade jag magbälten och ett par härliga snickarbyxor till lillkillen. Sen ringde mamma och då sa hon att hon visst hade köpt bältet på Lindex så det var inte konstigt att jag inte hittade det på Kappahl.

Rensade bland massa kläder igår, alltid härligt nostalgiskt med kläderna Alva hade på sig när hon var liten. Fick ett hormonutbrott när jag tittade på Antons undanlagda kläder och kom fram till att han aldrig blir så liten igen, vad livet é hårt ibland. Får nog försöka prata med mannen om att ställa in oss på en 3:a, vill ju uppleva detta underbara igen! Men med ett större mellanrum i år…kan tilläggas ;)

Lite härliga bilder ifrån helgen och en underbar bild på Anton när vi skrattade i soffan imorse =)

 
Anton skrattar loss =)

 
Alva leker med sina dockor


Syster och bror myser i systerns säng


Stolt storasyster!


De få stunder pappa é hemma vill alla vara med!

Alva hjälper mamma och baka

Sommar…åhh….sommar, vad jag längtar! Alla turer till vallarna, alla picknicks man ska ha, alla härliga fester och sköna solturer…ahhh….*drömmer*

Nej, tillbaka till verkligheten, för det lär väl aldrig sluta snöa, vem vet, vi kanske är på väg mot en ny istid? Skulle inte förvåna mig just nu iaf.

Anders är iväg och jobbar, visst är jag oerhört glad att han har jobb men det vore fint att träffa han lite då och då. När han väl är hemma så är det ju barnen som går i första hand som jag givetvis förstår, men sen är det dags för sängen för han ska upp tidigt och relationen lixom göms undan ganska mycket. Får hoppas det blir bättre när solen kommer och dagarna blir längre. Man behöver mer sömn vintertid och det påverkar oss alla. Känns som en ensamstående mamma fast med extra tvätt och extra inkomst just nu och det sist nämnda vore ju trevligt om man inte hade så jäkla många utgifter och svinigt dyra elräkningar.

Detta var nog dagens gnällogram ;)





Längtar tillbaka varje dag....

Snart kommer mamma med Alva, jag längtar efter henne så otroligt mycket nu. Det har bara gått 2 dagar men det är lång tid ifrån sitt älskade barn även om man haft fullt upp med att vara sjuk och ha prinsen hemma. Jag tror jag ska göra lite semlor, visa mor min lite uppskattning då hon hjälper mig och min familj så mycket, tror hon blir glad för det =)

Började tänka lite igår efter att jag skrivit förra inlägget om att vi ska åka in till sjukhuset med Anton så vi får undersökt riktigt vad som orsakar allt näsblod. Jag blev helt plötsligt rädd, tänk om det är något ”riktigt” fel på honom? Jag tror bara det är de här blodkärlen de pratat om, men varför måste vi då åka till Halmstad? Förmodligen är det ingen fara, eller jag intalar mig det i alla fall och skulle det vara det vet jag ju att läkaren som skickade remissen hade sagt det. Tänk om de måste ta massa prover, sticka min lilla prins…usch…Sen när jag lugnat mig lite i dessa tankar och är där jag är nu på nivån att allt kommer att gå bra och det är nog ingen fara utan bara en extra koll så kom jag att tänka på en av mina bästa vänner. Hon upplever detta nästan varje dag, oron, ovissheten och besöken fram och tillbaka. När man nu varit i snudd på vad hon upplever förstår man så mycket mer och inser vilken extremt stark kvinna hon är. Livet är orättvist men hon är stark nog att hantera det och även tillåta sig själv att vara ledsen…hon är fantastisk!

Snön bara faller ner igen…när ska det ta slut? Inser direkt att min man kommer vara borta hela helgen och det blir kaos här hemma som vanligt…uj, uj, uj….

Här nedan följer lite bilder, dels på snön (som om ni inte redan é trötta på den ;)) och på lille Anton som jag var tvungen att ta kort på nu när han sov och ser så ilsk ut...hihi

Satte ihop 2 bilder på Alva och Anton när de var ungefär lika i ålder. Jag tycker inte det finns så mycket likheter mer än en lätt syskonlikhet, men det kanske är för att man é så nära dem att man ser varenda liten olikhet bättre, jag vet inte?

Min röst är fortfarande ute på vift, jag försökte leta efter den i en semla. Det låter väl inte som en alltför lam ursäkt att få trycka i sig en semla? Är ganska trött på att vara sjuk, jag vill träffa mina älskade vänner, känner mig så inlåst. Jag längtar sjukt (haha?)  mycket efter en lång härlig promenad med Pia, hoppas att snön håller sig i schack så man kan komma ut när möjligheten finns. Jag hoppas min hand repar sig bättre med för det är jus vårt att puscha en stor tvillingvagn med bara en hand, det är inte så farligt som det låter iofs. med handen men ont som sjutton gör det i alla fall. Jag träffade knogen nedanför pekfingret på vänster hand och har nedsatt rörelseförmåga i pekfinger, långfinger och nedsatt styrka i hela handen. Man kan tydligen träffa en sena eller led när man hugger sig oavsett hur litet det är så det är väl säkert det jag lyckats med.

BVC ringde idag, dom är verkligen de bästa som finns =) Anna som hon heter bara sa direkt när jag svarade med en viskning att jag skulle vara tyst, hon skulle bara framföra ett meddelande. Hon berättade då att de har skickat en remiss till Öron/Näsa/Hals på Halmstad Sjukhus för Anton, han har ju haft så mycket problem med näsblod att de nu tyckte det var dags att de skickade vidare oss för att se om det fanns några möjligheter att åtgärda problemet på något sätt. Det är skönt, känns inte särskilt naturligt med blod på ett spädbarn så det vore skönt att slippa om det går. Fick också en påminnelse om att vi har 2 månaderskontroll på onsdag och det var tur, för det hade jag redan glömt ;)

Dom ringde från hörselskadades riksförbund igår kväll och pratade med Anders, han bestämde sig för att stödja dem och jag blev allt lite stolt. Hörselskadades Riksförbund (HRF) arbetar för att ge hörselskadade barn och vuxna bättre möjligheter. De påverkar politiker och andra beslutsfattare, stödjer forskning och ger hörselskadade råd och stöd via Hörsellinjen. Under 2010-2011 satsar de särskilt på att väcka opinion för bättre ljudmiljö och ett samtalsvänligare Sverige. Detta fick mig att vilja bidra till något också och valet var ganska lätt. Jag läser nämligen min vän Pias blogg och ett speciellt inlägg (http://tjoddasmamma.blogg.se/2010/february/alla-barnhjartans-manad.html) beskriver hon om ”Alla barnhjärtans månad” och om att de just nu samlar in pengar till ett videonätverk kallat ”Gertrud” som ska knyta samman barnhjärtmottagningar över hela landet och göra barnhjärtvården mer tillgänglig och jämlik för alla barn. De kommer också använda pengarna till minst 3 stycken barnkardiologer. Så jag bestämde mig för att skänka pengar dit och nu mår jag toppenbra, jag må inte vara så rik och kunna skänka så mycket men man måste tänka att varje liten del räknas och som de säger ”många bäckar små, kan bli en hel å”.

Jag misstänker starkt att det är influensa jag har. Pratade med sjukvårdsupplysningen och de tyckte garanterat att det lät som om det var fallet, tycker nog allt att det är lite synd om mig… Min älskade mor passar Alva och ungen é överlycklig, hon avgudar sin mormor och framförallt mormors mat ;) è så tacksam att mamma finns, vad skulle jag göra utan henne? Hon har ställt upp i alla lägen och verkligen vrider och vänder på sig för att hjälpa oss.

 Anton har varit jättesnäll igår och idag, det är som han vet att mamma inte mår riktigt bra, sen har han ett fantastiskt tålamod när jag ska försöka byta blöja och klä på han med en hand, han ligger mest och skrattar. Det vore spännande att veta vad som försigick i det lilla huvudet ibland =)

Jag längtar till våren nu, jag längtar tills man ser det gröna gräset och man kan gå ut i en tunn jacka, jag längtar till man kan gå in på lekplatserna med vagnen utan att vrida ut och in på sig och framförallt längtar jag efter solen! Läste att vintern kunde vara kvar fram till maj och vi får be till alla de olika gudarna i hopp om att så inte är fallet, det skulle man ju inte orka, blek och dan skulle man vara. Blev inbjuden till en facebook grupp som ville att alla skulle hälla varmvatten på snön den 1:a mars, det kanske är en idé?


Har äntligen fått en bild på båda busfröna, så jag måste nog allt stolt sätta in den här, tänkte snart sätta in en sån där jämförelsebild när de är lika gamla. Hmm...kanske blir morgondagens projekt här i sjukstugan =)